Tjugosjätte Mars, tvåtusennio.
När man precis kommer över bron & kommer bara någon minut in i Malmö. Så plötsligt finns det ett område som bara slutar att existera. Över hela bron kan man se vatten konturerna röra sig... trots att det egentligen inte finns något direkt ljus som speglar sig, där ute. När man precis snuddar vid Malmö är väggen helt ljus täckt & man ser villa områdena precis. Strax innan svågertorp & resten av delen in till Malmö Central är fullt upplyst. Men just där mitt mellan, är allt bara svart. (Ja, den tiden jag äntligen sitter på tåget, har det blivit det totala svarta.) Inte något minsta ljus, som kan refketeras i whatever, bara ingenting. Absolut inga tecken på var man befinner sig, åt vilken riktning man åker eller på minsta lilla liv. Bara svart.
Ikväll är jag trött i mängder, har en bitande huvudvärk & funderar på att gå å lägga mig redan nu halv tio. Men vid en ytterst ytterst snabbt eftertanke, så är det precis som alla andra kvällar.
Denna veckan, har jag noterat följande;
Jag har märkt hur många människor som lyssnar på mig.. ..men det blir som en ilande känsla i hela kroppen när jag inser att det är väldigt få som verkligen hör vad jag säger. Det kan vara som sånna små saker som, jag berättar att jag är trött & kommer vara slut efter att ha stängt var kväll å alltid kommer hem 8. Å människan ärså förstående. Men samtidigt kan den skicka ett sms dagen efter bara jag slutar kl 5, kan du ses då ? Ärligt, just nu.. så känns det som att bara ge mig en lavett över hela ansiktet.
Känns som om folk tänker på allt annat när dom pratar med mig. Tar inte in vad jag verkligen säger. Men ärligt, folk, om ni inte verkligen tänker lyssna på vad jag säger, don't bother !
It just.. just.. det.. ..det känns bara som om jag, nästan snuddar vid det igen. Det hade bara varit så mkt lättare att släppa taget. Det är så mkt lättare där. Så mkt lättare att inte behöva bry sig, inte kämpa för att le, inte kämpa för att tvinga sig själv att må bra. Folk tycks inte förstå hur utmattande det är att ständigt pusha sig till nivåer som värker i hela kroppen.
Jag kanske helt enkelt bara inte är en sån människa.. Jag tror bara att jag.., tappade orsaken på vägen.
Å det som tar mest på krafterna att jag saknar dig så inneligt. Du var alltid med mig då.., när jag var som värst. Å du älskade mig ändå. Jag vet att jag total sumpade det. Men jag hade gjort så himla mkt för att få somna bredvid dig i natt.
Ikväll är jag trött i mängder, har en bitande huvudvärk & funderar på att gå å lägga mig redan nu halv tio. Men vid en ytterst ytterst snabbt eftertanke, så är det precis som alla andra kvällar.
Denna veckan, har jag noterat följande;
Jag har märkt hur många människor som lyssnar på mig.. ..men det blir som en ilande känsla i hela kroppen när jag inser att det är väldigt få som verkligen hör vad jag säger. Det kan vara som sånna små saker som, jag berättar att jag är trött & kommer vara slut efter att ha stängt var kväll å alltid kommer hem 8. Å människan ärså förstående. Men samtidigt kan den skicka ett sms dagen efter bara jag slutar kl 5, kan du ses då ? Ärligt, just nu.. så känns det som att bara ge mig en lavett över hela ansiktet.
Känns som om folk tänker på allt annat när dom pratar med mig. Tar inte in vad jag verkligen säger. Men ärligt, folk, om ni inte verkligen tänker lyssna på vad jag säger, don't bother !
It just.. just.. det.. ..det känns bara som om jag, nästan snuddar vid det igen. Det hade bara varit så mkt lättare att släppa taget. Det är så mkt lättare där. Så mkt lättare att inte behöva bry sig, inte kämpa för att le, inte kämpa för att tvinga sig själv att må bra. Folk tycks inte förstå hur utmattande det är att ständigt pusha sig till nivåer som värker i hela kroppen.
Jag kanske helt enkelt bara inte är en sån människa.. Jag tror bara att jag.., tappade orsaken på vägen.
Å det som tar mest på krafterna att jag saknar dig så inneligt. Du var alltid med mig då.., när jag var som värst. Å du älskade mig ändå. Jag vet att jag total sumpade det. Men jag hade gjort så himla mkt för att få somna bredvid dig i natt.
Tjugofirsta mars, tvåtusennio.
Känner mig sådär konstig, så där vänd ut och in, sönder tvättad & blekt.
Liksom som om balansgången tippar över mer mot överlevnad än att faktiskt leva.
Å det sjuka med det hela är att jag inte tappat min tro på Gud å vad jag vet att han kommer att göra för mig, som om jag inte är orolig för framtiden, emn ju nu är det de ända jag har tro på . Jag vet inte vad som går att lita på eller vem man vågar vända ryggen till. Som om folk tappade sinnet för att se efter om jag var okej.
& allting stannade i mina ögon. Som om allt annat fick rött ljus, medans jag fortsatte att springa. Jag orkar inte springa själv igen, å jag orkar inte springa med trasiga knän.
Den ända som fortsätta att hålla jämna steg med mig är B, å det var så skönt att höra hennes röst ikväll. & som vanligt behövde jag bara säga ett ord så förstod hon hela storyn, som om jag knappt behöver andas så känner hon smärtan med mig. Å det var bara så skönt att slippa förklara allt för hon förstår alltid ändå.
Varför behöver jag känna så här igen, sönderriven & vilse. Som om jag inte ens kan sluta ljuga. Detta är mitt ända tafatta försök att få folk att förstå mig, för så fort jag går utanför vår stora bruna dörr så klistrar jag på mig leende igen, hoppas på att alla ska tro att det är okej.. För jag vill så gärna att det ska vara det. Fake it, til you make it. Å jag vet,.. jag vet jag vet jag vet att snart kommer äkta leende vara min saning. Jag bara hatar spurtstreckan, när man måste ta ut alla sina krafter trots att det känns som man inte har några kvar. När man måste växla upp på en ännu högre växel, trots att man redan har sprungit ett helt lopp, kroppen krampar redan å man vill bara att någon tacklar en så man har en anledning att slänga sig i diket. Men samtidigt intalar man sig själv, bara ett steg till, bara ett steg till.
Det blir bara en sån déjà vu känsla, när jag har varit här så många ggr innan. Eller kanske fortfarande, för det känns alltid som om det trampar mig på hälarna.
Å jag vet inte ens hur jag lyckas, för jag har knappt tid att äta ibland, så mkt att göra å så många människor att försöka hinna träffa. Ändå är denna ensamhet så påtaglig att jag inte kan koppla bort det. Nästan som om det blir ett stress moment. En rädsla för att det ska bli kväll, en rädsla för att gå å lägga sig själv å vet att jag kommer ta upp 30% av sängen i min fosterställning.
Jag vill bara hitta någon igen, som kan hålla mig så där nära som du gjorde. Å utan ens ord fick din värme mig alltid att kunna slappna av, att kuna fokusera. Jag vet att det är länge sen, men jag slutade nog aldrig undra om, bara om saker hade varit annorlunda, om allt bara hade hänt på ett annat sätt.
Jag kan inte förespråka framtiden, men om något jag vet så är det hur mkt jag ångrar mina beslut då å hur allting sprang iväg så snabbt,,
För trots allt, så det ända jag kan sakna är dig.
MY God, vilken skön bekännelse, tror inte ens att jag har vågat inse det själv. Rädd för hur det ska få mig att känna, å hur ont så stora misslyckande gör.
Måste sova. Har massor att göra imorgon. Uppdatera imorgon. Massa spännande, en del framtids planer som ska checkas :)
However, en snabb uppdatering på mig dag idag;
* Åkte svågertorp, dalaplan å till slut berntstorp för att se att alla säng butiker öppnad kl 11, å kl inte var mer än tio. Till slut kom vi in på sängjätten å förälskade mig i ett antal sängar, å åter en visit på Sova, föräldskade mig i ännu fler sängar. Nu har jag dock genom utslagning kommit ner till 4st. Ha.
+ fick chansen att hänga hela förmiddag med pappa :D
* Fikade å pratade en massa strunt.
* Han vila i 15min, dock ganska stressladdat.
* Skyndade mig upp å gjorde mig i ordning, för att ta bussen å möta upp K på värnhem vid halv 4.
* Entré - modevisning. Å jag var så enormt stolt. SÅ STOLT, men det är nog pratat nu. :)
* Snabbt mål, och en snabb visit hos F ungefär lång för en powernap.
* "Vad kan Jesus göra för Malmö" - möte på Europa porten. Kan inte säga något än spännande. Vill verkligen inte reflektera mina känslor över det.
Dagen gick väldigt fort, skulle hinna med tjejkväll å gå ut också, men jag är så himla död, som alltid numera. Så jag var hemma tidigt på en lördag. Hör till ovanligheten å känns väldigt väldigt konstigt. Vet faktiskt inte vad jag ska känna för det.
However, Godnatt.
Liksom som om balansgången tippar över mer mot överlevnad än att faktiskt leva.
Å det sjuka med det hela är att jag inte tappat min tro på Gud å vad jag vet att han kommer att göra för mig, som om jag inte är orolig för framtiden, emn ju nu är det de ända jag har tro på . Jag vet inte vad som går att lita på eller vem man vågar vända ryggen till. Som om folk tappade sinnet för att se efter om jag var okej.
& allting stannade i mina ögon. Som om allt annat fick rött ljus, medans jag fortsatte att springa. Jag orkar inte springa själv igen, å jag orkar inte springa med trasiga knän.
Den ända som fortsätta att hålla jämna steg med mig är B, å det var så skönt att höra hennes röst ikväll. & som vanligt behövde jag bara säga ett ord så förstod hon hela storyn, som om jag knappt behöver andas så känner hon smärtan med mig. Å det var bara så skönt att slippa förklara allt för hon förstår alltid ändå.
Varför behöver jag känna så här igen, sönderriven & vilse. Som om jag inte ens kan sluta ljuga. Detta är mitt ända tafatta försök att få folk att förstå mig, för så fort jag går utanför vår stora bruna dörr så klistrar jag på mig leende igen, hoppas på att alla ska tro att det är okej.. För jag vill så gärna att det ska vara det. Fake it, til you make it. Å jag vet,.. jag vet jag vet jag vet att snart kommer äkta leende vara min saning. Jag bara hatar spurtstreckan, när man måste ta ut alla sina krafter trots att det känns som man inte har några kvar. När man måste växla upp på en ännu högre växel, trots att man redan har sprungit ett helt lopp, kroppen krampar redan å man vill bara att någon tacklar en så man har en anledning att slänga sig i diket. Men samtidigt intalar man sig själv, bara ett steg till, bara ett steg till.
Det blir bara en sån déjà vu känsla, när jag har varit här så många ggr innan. Eller kanske fortfarande, för det känns alltid som om det trampar mig på hälarna.
Å jag vet inte ens hur jag lyckas, för jag har knappt tid att äta ibland, så mkt att göra å så många människor att försöka hinna träffa. Ändå är denna ensamhet så påtaglig att jag inte kan koppla bort det. Nästan som om det blir ett stress moment. En rädsla för att det ska bli kväll, en rädsla för att gå å lägga sig själv å vet att jag kommer ta upp 30% av sängen i min fosterställning.
Jag vill bara hitta någon igen, som kan hålla mig så där nära som du gjorde. Å utan ens ord fick din värme mig alltid att kunna slappna av, att kuna fokusera. Jag vet att det är länge sen, men jag slutade nog aldrig undra om, bara om saker hade varit annorlunda, om allt bara hade hänt på ett annat sätt.
Jag kan inte förespråka framtiden, men om något jag vet så är det hur mkt jag ångrar mina beslut då å hur allting sprang iväg så snabbt,,
För trots allt, så det ända jag kan sakna är dig.
MY God, vilken skön bekännelse, tror inte ens att jag har vågat inse det själv. Rädd för hur det ska få mig att känna, å hur ont så stora misslyckande gör.
Måste sova. Har massor att göra imorgon. Uppdatera imorgon. Massa spännande, en del framtids planer som ska checkas :)
However, en snabb uppdatering på mig dag idag;
* Åkte svågertorp, dalaplan å till slut berntstorp för att se att alla säng butiker öppnad kl 11, å kl inte var mer än tio. Till slut kom vi in på sängjätten å förälskade mig i ett antal sängar, å åter en visit på Sova, föräldskade mig i ännu fler sängar. Nu har jag dock genom utslagning kommit ner till 4st. Ha.
+ fick chansen att hänga hela förmiddag med pappa :D
* Fikade å pratade en massa strunt.
* Han vila i 15min, dock ganska stressladdat.
* Skyndade mig upp å gjorde mig i ordning, för att ta bussen å möta upp K på värnhem vid halv 4.
* Entré - modevisning. Å jag var så enormt stolt. SÅ STOLT, men det är nog pratat nu. :)
* Snabbt mål, och en snabb visit hos F ungefär lång för en powernap.
* "Vad kan Jesus göra för Malmö" - möte på Europa porten. Kan inte säga något än spännande. Vill verkligen inte reflektera mina känslor över det.
Dagen gick väldigt fort, skulle hinna med tjejkväll å gå ut också, men jag är så himla död, som alltid numera. Så jag var hemma tidigt på en lördag. Hör till ovanligheten å känns väldigt väldigt konstigt. Vet faktiskt inte vad jag ska känna för det.
However, Godnatt.
Tjugonde mars, tvåtusennio.
Konstiga händelser tycks dra sig till mig som fluger till ett gammalt bananskal. Egentligen gör jag inget, men små konstiga saker, tycks fylla mina dagar.
Idag har följande inträffat;
* Eftersom mitt bleka jag inte trivs blek har jag gjort allt för var ända 5minutare jag fått i solen. Inklusive den jag tog medans jag å mamma väntade på bussen i förmiddags (Ja, för att tro att jag någonsin skulle vara tidig till en buss är bevis på omtenta på Iq-testet) , dock utan större vinst då mamma skrattade så mkt att hon knappt får fram, vad gör du, dina solbrillor täcker ju hela ansiktet. Mkt sant, ingen omtenta för mamma inte. Men jag kände mig nästan fräsch och snygg i morse, så då spelar det nästan ingen roll att jag kommer vara en halv blekis lite till.
* Eftersom jag ville åka med mamma tog jag en buss tidigare, vilket för oss ute på landet (Frida fortsätter att envisas med att jag inte bor i Malmö, men hon hade inte lyckats så bra på omtentan inte, för skylten Arlöv står faktiskt hela två kvarter bort.) innebär 20min. Kom till centralen, köpte en kaffe (& såg att dom hade kanelbulle för bara 5kr på kaffe som konkurerar mot espressohouse på andra sidan centralen. Vilket föll i min förtjusning.) å till allas notering så var det ju strålande vädet som jag inte ville missa, därför gick jag ut för att sätta mig på en bänk i solen. Jag satte mig på en bänk bredvid en gammal man, vi små pratade lite mellan varven och så kommer det förbi en rökande tjej som pratade högljudt i sin mobil. Då kommer skumma sak nr 1, han säger till mig Jag har aldrig prövat röka. Men det luktar så gott. På min tid fick man inte röka på skolgården, så alla som rökte sotd alltid å hängde utanför. Medans alla dom dära stod kvar där inne. (Tja, inte mkt har hänt på 40år) Jag fyller 60 nästa år. Då ska jag nog pröva röka. Gubben ska alltså röka sin första cigg när han är 60år gammal. Starkt jobbat grandpa.
* Några minuter senare går det förbi en tjej, i pumps med ungefär 5centimeters klack. Ingen biggie för de flesta tjejerna, men problemet var att skorna var en el möjligen två storlekar för stora, så man säg verkligen hur hälen lämnade hennes skor vart steg hon tog. Å visst som om klackar inte var jobbigt annars, så måste hon nu anstränga å spänna hela kroppen för att ens behålla skorna på. Det värsta var dock, att hon såg ut å vara på väg till jobb å hennes dag hade precis börjat.
* Ursäkta dessa kommentare och uttryck, men folk med lätta mentala störningar (& stora) tycks av någon anledning dra sig till mig. Idag kom skik tanten in igen. Har aldrig sett henne på min två första månader, men dess två sista veckorna har hon nog varit inne i butiken si sådär varanna dag. & de spelar ingen roll hur mkt jag har att göra, eller om jag ens försöker smidigt å trevligt att praktiskt taget att springa ifrån henne, så lyckas hon ändå att tvingar mig att kolla i hennes påse vad hon har köpt, eller se att hon har pengar med sig, el what ever. Idag sprang hon runt å skrek hej till alla. Kan ju vara trevligt, men inte när man skriker det i örat på folk. Å när folk skrämt stirrade till baka så gav hon responsen JAG KIKAR BARA !!!
* Bredvid vår kassadisk har vi en pall med presentpapper. Idag betalde en kunde å gav mig en tia, men jag kunde inte bara ta den å lägga den i kassa, nej, jag var tvungen att fumla runt lite med den å tappa ner den bland present pappret. Å inte kunde jag dra upp en av rullarna. Nej, jag fick dra upp hela pallen utan att hitta den, å så kom Gabriel tillbaka från sin lunch (Vår nya halvtid som inte fått någon annan synvinkel att mig än wierd.) & erbjöd sig snällt att se strålande dum ut när vi kollade igenom var enda presentpappsrulle efter en fastnad tia. Eloge till mig.
* På tåget hem fastnade jag åter i min bok, då det kommer en man genom dörrarna, (å jag satt i sättena närmst) Nej men här kan jag ju sitta !! Inte för att det fanns massa andra platser lediga, för jo det fanns det, men ändå skulle han nästan sitta i knäet på mig, lagom irriterande glad, med all sin packning, också i knäet på mig. Å så upptäckte jag att mot min förvåning var han inte en sån där som tycker om att prata med främmande människor. Han skulle bara sitta där väldigt nära å glo ner i sin mobil, utan att röra den alls, hela vägen över sundet. Nästan så jag kände en begäran till att peta lite på honom i undran om han inte fryst till is trots den positiva väder förändringen.
& ärligt, vad har jag gjort idag, jag åt lång frukost, höll mig hemma så länge jag kunde, tog buss, buss, tåg å buss, jobbade, tog buss, tåg, buss, buss Å slängde mig på soffan hos mamma å pappa (lagom oplanerat). Hur lyckas universum. Å detta är bara en liten del, som jag har återberättat från mitt guldfisk minne med trötta ögon.
Fortsättning får ni imorgon istället..
..då ska jag hänga med pappa på förmiddagen, till Entré med Kitty å se på när fina vänner går modevisning å säkerligen inte mot min vilja shoppas lite :D & så en härlig tjejkväll. Allt att se fram emot.
Godnatt.
Idag har följande inträffat;
* Eftersom mitt bleka jag inte trivs blek har jag gjort allt för var ända 5minutare jag fått i solen. Inklusive den jag tog medans jag å mamma väntade på bussen i förmiddags (Ja, för att tro att jag någonsin skulle vara tidig till en buss är bevis på omtenta på Iq-testet) , dock utan större vinst då mamma skrattade så mkt att hon knappt får fram, vad gör du, dina solbrillor täcker ju hela ansiktet. Mkt sant, ingen omtenta för mamma inte. Men jag kände mig nästan fräsch och snygg i morse, så då spelar det nästan ingen roll att jag kommer vara en halv blekis lite till.
* Eftersom jag ville åka med mamma tog jag en buss tidigare, vilket för oss ute på landet (Frida fortsätter att envisas med att jag inte bor i Malmö, men hon hade inte lyckats så bra på omtentan inte, för skylten Arlöv står faktiskt hela två kvarter bort.) innebär 20min. Kom till centralen, köpte en kaffe (& såg att dom hade kanelbulle för bara 5kr på kaffe som konkurerar mot espressohouse på andra sidan centralen. Vilket föll i min förtjusning.) å till allas notering så var det ju strålande vädet som jag inte ville missa, därför gick jag ut för att sätta mig på en bänk i solen. Jag satte mig på en bänk bredvid en gammal man, vi små pratade lite mellan varven och så kommer det förbi en rökande tjej som pratade högljudt i sin mobil. Då kommer skumma sak nr 1, han säger till mig Jag har aldrig prövat röka. Men det luktar så gott. På min tid fick man inte röka på skolgården, så alla som rökte sotd alltid å hängde utanför. Medans alla dom dära stod kvar där inne. (Tja, inte mkt har hänt på 40år) Jag fyller 60 nästa år. Då ska jag nog pröva röka. Gubben ska alltså röka sin första cigg när han är 60år gammal. Starkt jobbat grandpa.
* Några minuter senare går det förbi en tjej, i pumps med ungefär 5centimeters klack. Ingen biggie för de flesta tjejerna, men problemet var att skorna var en el möjligen två storlekar för stora, så man säg verkligen hur hälen lämnade hennes skor vart steg hon tog. Å visst som om klackar inte var jobbigt annars, så måste hon nu anstränga å spänna hela kroppen för att ens behålla skorna på. Det värsta var dock, att hon såg ut å vara på väg till jobb å hennes dag hade precis börjat.
* Ursäkta dessa kommentare och uttryck, men folk med lätta mentala störningar (& stora) tycks av någon anledning dra sig till mig. Idag kom skik tanten in igen. Har aldrig sett henne på min två första månader, men dess två sista veckorna har hon nog varit inne i butiken si sådär varanna dag. & de spelar ingen roll hur mkt jag har att göra, eller om jag ens försöker smidigt å trevligt att praktiskt taget att springa ifrån henne, så lyckas hon ändå att tvingar mig att kolla i hennes påse vad hon har köpt, eller se att hon har pengar med sig, el what ever. Idag sprang hon runt å skrek hej till alla. Kan ju vara trevligt, men inte när man skriker det i örat på folk. Å när folk skrämt stirrade till baka så gav hon responsen JAG KIKAR BARA !!!
* Bredvid vår kassadisk har vi en pall med presentpapper. Idag betalde en kunde å gav mig en tia, men jag kunde inte bara ta den å lägga den i kassa, nej, jag var tvungen att fumla runt lite med den å tappa ner den bland present pappret. Å inte kunde jag dra upp en av rullarna. Nej, jag fick dra upp hela pallen utan att hitta den, å så kom Gabriel tillbaka från sin lunch (Vår nya halvtid som inte fått någon annan synvinkel att mig än wierd.) & erbjöd sig snällt att se strålande dum ut när vi kollade igenom var enda presentpappsrulle efter en fastnad tia. Eloge till mig.
* På tåget hem fastnade jag åter i min bok, då det kommer en man genom dörrarna, (å jag satt i sättena närmst) Nej men här kan jag ju sitta !! Inte för att det fanns massa andra platser lediga, för jo det fanns det, men ändå skulle han nästan sitta i knäet på mig, lagom irriterande glad, med all sin packning, också i knäet på mig. Å så upptäckte jag att mot min förvåning var han inte en sån där som tycker om att prata med främmande människor. Han skulle bara sitta där väldigt nära å glo ner i sin mobil, utan att röra den alls, hela vägen över sundet. Nästan så jag kände en begäran till att peta lite på honom i undran om han inte fryst till is trots den positiva väder förändringen.
& ärligt, vad har jag gjort idag, jag åt lång frukost, höll mig hemma så länge jag kunde, tog buss, buss, tåg å buss, jobbade, tog buss, tåg, buss, buss Å slängde mig på soffan hos mamma å pappa (lagom oplanerat). Hur lyckas universum. Å detta är bara en liten del, som jag har återberättat från mitt guldfisk minne med trötta ögon.
Fortsättning får ni imorgon istället..
..då ska jag hänga med pappa på förmiddagen, till Entré med Kitty å se på när fina vänner går modevisning å säkerligen inte mot min vilja shoppas lite :D & så en härlig tjejkväll. Allt att se fram emot.
Godnatt.
Nittonde Mars, tvåtusennio.
Another ditch in the road you keep movin'.
Another stop sign, you keep movin' on .
And the years go by so fast,
wonder how I ever made it through.
De tittar på mig. Tänker nog mkt, om vad jag borde tänka, om hur jag borde må.
Men om de bara visste vad jag tänker i kväll(, å alla andra kvällar). Vad jag ångrar & vad jag vet att jag borde ångra.
Jag bara hoppas & ber för att jag ska få sova snart, min kropp börjar ta emot, säga ifrån & strejka.
Jag bara..
..å vad jag skulle vilja förklara för er hur det skär, hur det slår & hur jag hatar förlossningar.
(De som vänder ut & in på en.)
Det finns bara inte ord.
Men jag kommer att forsätta le, tills det är saning, till det är äkta, tills´det känns.
För så snart kommer jag verkligen att känna, verkligen att tänka det sakerna som ni tror att jag tänker.
MIn tid är på väg, jag bara så hoppas att den är på väg. Jag har suttit fast för länge. Re-e-ele-e-ease me ! (Jag vet, det är din sång. Å jag tänker faktiskt på dig.)
Ah, det ligger bara en sån frustration i hela min kropp. Att få spricka ut till den jag är menad att vara, att kasta mig mot utmaningar, att trappa upp för stegen istället för denna plana gång, att kunna skriva igen utan att orden blir själmordsbombare och barnsoldater å försöker utplåna varandra, jag vill bara att mina ord ska fläta ihop sig å bränna sig fast på din hornhinna igen, så som jag brukade kunna skriva.
Börjar sent imorgon. Men ska göra mig klar för sängen nu ändå. Aldrig fri, så mkt att göra här hemma så lika bra att jag kommer upp imorgon. Ingen sovmorgon för mig icke. Please God, låt mig få sova i natt. Låt mig få vakna utvilad imorgon, låt tiden gå sakta imorgon bitti så att jag får gjort lite. Låt mig kunna lära mig tycka om mig själv, om så bara lite.
Another bruise to try and hide.
Another alibi to whrite.
Another lonely highway in the black of night.
There's hope in the darkness, I know I'm gonna make it .
(Save garden - keep moving on.)
Even though, I never stoped believe in you, never stoped put my faith in you.. my God and true friend.
Hai Hai.
Another stop sign, you keep movin' on .
And the years go by so fast,
wonder how I ever made it through.
De tittar på mig. Tänker nog mkt, om vad jag borde tänka, om hur jag borde må.
Men om de bara visste vad jag tänker i kväll(, å alla andra kvällar). Vad jag ångrar & vad jag vet att jag borde ångra.
Jag bara hoppas & ber för att jag ska få sova snart, min kropp börjar ta emot, säga ifrån & strejka.
Jag bara..
..å vad jag skulle vilja förklara för er hur det skär, hur det slår & hur jag hatar förlossningar.
(De som vänder ut & in på en.)
Det finns bara inte ord.
Men jag kommer att forsätta le, tills det är saning, till det är äkta, tills´det känns.
För så snart kommer jag verkligen att känna, verkligen att tänka det sakerna som ni tror att jag tänker.
MIn tid är på väg, jag bara så hoppas att den är på väg. Jag har suttit fast för länge. Re-e-ele-e-ease me ! (Jag vet, det är din sång. Å jag tänker faktiskt på dig.)
Ah, det ligger bara en sån frustration i hela min kropp. Att få spricka ut till den jag är menad att vara, att kasta mig mot utmaningar, att trappa upp för stegen istället för denna plana gång, att kunna skriva igen utan att orden blir själmordsbombare och barnsoldater å försöker utplåna varandra, jag vill bara att mina ord ska fläta ihop sig å bränna sig fast på din hornhinna igen, så som jag brukade kunna skriva.
Börjar sent imorgon. Men ska göra mig klar för sängen nu ändå. Aldrig fri, så mkt att göra här hemma så lika bra att jag kommer upp imorgon. Ingen sovmorgon för mig icke. Please God, låt mig få sova i natt. Låt mig få vakna utvilad imorgon, låt tiden gå sakta imorgon bitti så att jag får gjort lite. Låt mig kunna lära mig tycka om mig själv, om så bara lite.
Another bruise to try and hide.
Another alibi to whrite.
Another lonely highway in the black of night.
There's hope in the darkness, I know I'm gonna make it .
(Save garden - keep moving on.)
Even though, I never stoped believe in you, never stoped put my faith in you.. my God and true friend.
Hai Hai.
Tionde Mars, tvåtusennio.
Det är en sån där United dag idag. En sån där hängar dag som jag bara inte kan låta bli att älska.
Har sprungit Gabbi i hälarna hela dagen. Hon är så himla rolig att jag inte kan låta bli att vilja vara nära henne. Dessutom var jag nyfiken på hur hennes super dagar ser ut. Gabbi är en sån där människa som har en hög prestationsförmåga, så jag vill bara få en inblick i hur hon får ihop sina dagar, & vad hon fyller dom med.
Så förutom att jag har fått den stora äran att planera Workers Lounge inför Open,.. som jag är i full gång med nu. Så har vi;
Handlat ett handfat på en udda skrot, & dessutom prutat ner det nämnvärt mkt.
Byggt en vulkan.
Läst om en himla massa djur i bibeln.
Gabbi har lekt kärleksdoktor, & grillat *, samtidigt som vi åkte sportsbil (Ja, med min enorma kunskap inom bilar kan jag tyvärr inte ge er mer information)
Försökt hitta en utsåld karamellfärg på Coop.
Druckit en massa kaffe (För det är sånt man gör i kyrkan)
Minst sagt en händelserik dag. Eller, så gick tiden bara så himla snabbt.
Nu börjar heartbeat. Det ska fikas, gå på basic, sjungas ramsor med min lilla ängel, å umgås.
Gud vad jag är så evigt tacksam för att jag äntligen har fått tid till att kunna vara här på tisdagar. Tror att detta kan bli min vändning till att äntligen få orka.
..Det är vår tid nu, vinden har vändt !
Har sprungit Gabbi i hälarna hela dagen. Hon är så himla rolig att jag inte kan låta bli att vilja vara nära henne. Dessutom var jag nyfiken på hur hennes super dagar ser ut. Gabbi är en sån där människa som har en hög prestationsförmåga, så jag vill bara få en inblick i hur hon får ihop sina dagar, & vad hon fyller dom med.
Så förutom att jag har fått den stora äran att planera Workers Lounge inför Open,.. som jag är i full gång med nu. Så har vi;
Handlat ett handfat på en udda skrot, & dessutom prutat ner det nämnvärt mkt.
Byggt en vulkan.
Läst om en himla massa djur i bibeln.
Gabbi har lekt kärleksdoktor, & grillat *, samtidigt som vi åkte sportsbil (Ja, med min enorma kunskap inom bilar kan jag tyvärr inte ge er mer information)
Försökt hitta en utsåld karamellfärg på Coop.
Druckit en massa kaffe (För det är sånt man gör i kyrkan)
Minst sagt en händelserik dag. Eller, så gick tiden bara så himla snabbt.
Nu börjar heartbeat. Det ska fikas, gå på basic, sjungas ramsor med min lilla ängel, å umgås.
Gud vad jag är så evigt tacksam för att jag äntligen har fått tid till att kunna vara här på tisdagar. Tror att detta kan bli min vändning till att äntligen få orka.
..Det är vår tid nu, vinden har vändt !
Fjärde Mars, tvåtusennio.
Min kropp är så otroligt slutkörd att jag börjar fundera på att bli sängliggandes från fredag kväll till måndag morgon. & där med köpa mig en bra bekänt på blocket som kan sörva mig med mat.. (eftersom det också har försummats på senare tid.) Få vad jag suger, kan inte ens ta hand om mig själv..
Dessutom märkte jag när jag tog en liten shoppingrunda i stan med J idag, att jag i vissa plagg faktiskt tippar över mot M. Jag, en M. I vissa klänningar såg jag ut som om jag inte ätit fastföda på det senaste deceniet, och i de andra såg jag ut som om jag snott en hög babyfett och planterat in det i det som en gång kallades för midja.
Idag är en sån dag, som jag bara inte tycker om mig själv. En sån dag som jag bara hade velat springa till tankarna förvandlades till luft igen. Men å andra sidan, så är ju som sagt min kropp så slut att jag inte kan tänka på något annat än hur och vilken metod jag ska använda för att orka ta mig från soffan till toan för att ens orka göra mig klar till att gå å lägga mig.
Jag vet.. ..just nu är jag en otrolig gnällspick, precis som alltid annars. Men se det som positivt, här kan du i alla fall lossas att du har läst, så slipper du gå å höra på mitt gnällande. Eller inte, för det lär jag göra det också. Så det är delen då du inser vilken tabbe du har gjort som både läste min blogg och kommer få skavsår i öronen av det...
...5points to you !!
Hai Hai. (Precis som det låter. Å min mamma frågar om det fortfarande är den ända danskan jag kan. & jag fortsätter att säga Ja, bara för störandets skull. Men jag kan faktiskt säga undskuld också. HA !)
Jag vill aldrig mer höra, hur din röst nästan spricker när jag ber dig prata om mig,..
Dessutom märkte jag när jag tog en liten shoppingrunda i stan med J idag, att jag i vissa plagg faktiskt tippar över mot M. Jag, en M. I vissa klänningar såg jag ut som om jag inte ätit fastföda på det senaste deceniet, och i de andra såg jag ut som om jag snott en hög babyfett och planterat in det i det som en gång kallades för midja.
Idag är en sån dag, som jag bara inte tycker om mig själv. En sån dag som jag bara hade velat springa till tankarna förvandlades till luft igen. Men å andra sidan, så är ju som sagt min kropp så slut att jag inte kan tänka på något annat än hur och vilken metod jag ska använda för att orka ta mig från soffan till toan för att ens orka göra mig klar till att gå å lägga mig.
Jag vet.. ..just nu är jag en otrolig gnällspick, precis som alltid annars. Men se det som positivt, här kan du i alla fall lossas att du har läst, så slipper du gå å höra på mitt gnällande. Eller inte, för det lär jag göra det också. Så det är delen då du inser vilken tabbe du har gjort som både läste min blogg och kommer få skavsår i öronen av det...
...5points to you !!
Hai Hai. (Precis som det låter. Å min mamma frågar om det fortfarande är den ända danskan jag kan. & jag fortsätter att säga Ja, bara för störandets skull. Men jag kan faktiskt säga undskuld också. HA !)
Jag vill aldrig mer höra, hur din röst nästan spricker när jag ber dig prata om mig,..
