Miljonerbitars pussel.
Det är förundransvärt att jag inte än har korats till människan.som.kan.spendera.mest.tid.åt.minst.saker. För snacka om att jag har varit så enormt ineffektiv idag,
Ha typ lyckats åstakomma att plugga ut min gamla dator och flytta den enda bort från mitt skriv bord, ut från mitt rum, ner för trappan, ut genom dörren och hela vägen bort till garaget.
Men ack, till och med där ljög jag, för jag har bara lyckats koppla ut den och satt den på golvet bredvid, vilket nu gör att den tar upp typ hela mitt golv. Jaa ! Det är ju inte den mest slimade datorn heller nej..
MEN, jag har lyckats trä ett halsband, ladda ett par filmer, och vänta väntar, nu kommer det,.. set våra bästa år, och som om inte det var nog har jag dessutom sett det två gånger under dagens belopp. Ja, mina vänner, för det var inte som om om jag sov halva dagen och slappade lite, neej, jag har faktiskt varit relativt vaken sen kl halv tio imorse, vilket bara det egentligen är ett under, för icke-morgon-pigga-jag. Humps.
Inte fören kl blev strax efter 5, hade jag blivit tillräckligt klar för att kunna visa mig utanför dörren & tog mig en cykel runda bort till United, för att göra en visit på Flow.
Det händer så sjukt mycket där och det är så himla kul å se allt nytt folk. Dessutom är min goda vän Gabbi värd att värd att nämnas, för hon är så enormt grym. Det tror hon inte på själv. Men wow, vad jag fick så några så riktigt bra sider av henne idag och vilken naturbegåvning hon är när hon arbetar med ungdomar. Det är liksom som om det bara flyter jämt med hennes blod. Hon har ett sånt sett att prata på som inkluderar alla, som är så lätt att ta till sig och som man verkligen såg på ungdomarna att det fick dom att känna sig trygga där. Asså, wow Gabbi, du visade verkligen mig något helt nytt idag och så himla grym du är. Så häftitgt, Gabbi !
Sen fick jag åter en härlig cykeltur hem till min älskade Frida. Någon lugn timme med henne. För ikväll gick jag bara för att jag var så enormt trött, inte för att jag ville. Hade bara kunnat sitta där. Flera timmar till. Bara sitta.. där... i hennes tryghet. Det är som var gång vi träffas så pusslar hon dit några bitar till i mitt miljonerbitar pussel. & det är helt för många som missar hur mycket ett par bitar kan betyda jämt emot miljoner. Men var bit ger en klarare bild. Var bit är en närmre till fulländad.
Kan inte ens förklara vad det är som är så speciellt med henne, men det är som om hon verkligen rör vid mitt härta som andra inte gör. Har så många som både ger mig värme och kramar, men ingen som verkligen kan röra vid min insida, inte som hon. Kanske, för att hon tar sig tiden, för att hon vågar, för att hon tränger sig på bara litelite mer än vad man egentligen tror att man vågar.. Med henne kan jag bara skratta. Inte för att jag behöver, eller för att jag måste. Utan för att jag verkligen vill. För att hon gör mig glad.
Hur som, imorgon ska jag försöka ta tag i mitt liv.. Men understrykning på försöka. Jag bara hatar sånt här, men ett oplanerat liv. Men få schemalagda lektioner, med massor av tid åt egna studier. Som om jag någonsin har lusten att sätta mig å läsa några hundra sider, dessutom om organisationer, nej. Händer inte speciellt ofta. & jag glömmer helt bort mig själv och alla andra i min lathet när det ligger så. Så jag skjuter upp allt, hamnar i någon zombie dvala hela dagarna. Gosch, jag behöver ett planerat liv... >Med start imorgon, ha ha , yeah right,..
Men imorgon har jag åtminstone en hel del människor inbokade, o c h en del annat, så, imorgon, borde jag åtminstone komma igång.. komma en liten bit närmre.. en liten bit längre inpå .. mitt nya planerade liv. Weeaay, (har man hört detta för, eller.. ?)
Oh noo, vill inte slita mig från tangenterna.. Dom har lyckats skapa en härlig romans med mina fingrar. Men jag har dessvärre inte mycket mer jag vill (notera vill) skriva om.. Betydande, att jag inte (än) har ett tillräckligt intresant liv för att ha mer att skriva om..
Så, på återseende, mina vänner..
- Belladora.
Ha typ lyckats åstakomma att plugga ut min gamla dator och flytta den enda bort från mitt skriv bord, ut från mitt rum, ner för trappan, ut genom dörren och hela vägen bort till garaget.
Men ack, till och med där ljög jag, för jag har bara lyckats koppla ut den och satt den på golvet bredvid, vilket nu gör att den tar upp typ hela mitt golv. Jaa ! Det är ju inte den mest slimade datorn heller nej..
MEN, jag har lyckats trä ett halsband, ladda ett par filmer, och vänta väntar, nu kommer det,.. set våra bästa år, och som om inte det var nog har jag dessutom sett det två gånger under dagens belopp. Ja, mina vänner, för det var inte som om om jag sov halva dagen och slappade lite, neej, jag har faktiskt varit relativt vaken sen kl halv tio imorse, vilket bara det egentligen är ett under, för icke-morgon-pigga-jag. Humps.
Inte fören kl blev strax efter 5, hade jag blivit tillräckligt klar för att kunna visa mig utanför dörren & tog mig en cykel runda bort till United, för att göra en visit på Flow.
Det händer så sjukt mycket där och det är så himla kul å se allt nytt folk. Dessutom är min goda vän Gabbi värd att värd att nämnas, för hon är så enormt grym. Det tror hon inte på själv. Men wow, vad jag fick så några så riktigt bra sider av henne idag och vilken naturbegåvning hon är när hon arbetar med ungdomar. Det är liksom som om det bara flyter jämt med hennes blod. Hon har ett sånt sett att prata på som inkluderar alla, som är så lätt att ta till sig och som man verkligen såg på ungdomarna att det fick dom att känna sig trygga där. Asså, wow Gabbi, du visade verkligen mig något helt nytt idag och så himla grym du är. Så häftitgt, Gabbi !
Sen fick jag åter en härlig cykeltur hem till min älskade Frida. Någon lugn timme med henne. För ikväll gick jag bara för att jag var så enormt trött, inte för att jag ville. Hade bara kunnat sitta där. Flera timmar till. Bara sitta.. där... i hennes tryghet. Det är som var gång vi träffas så pusslar hon dit några bitar till i mitt miljonerbitar pussel. & det är helt för många som missar hur mycket ett par bitar kan betyda jämt emot miljoner. Men var bit ger en klarare bild. Var bit är en närmre till fulländad.
Kan inte ens förklara vad det är som är så speciellt med henne, men det är som om hon verkligen rör vid mitt härta som andra inte gör. Har så många som både ger mig värme och kramar, men ingen som verkligen kan röra vid min insida, inte som hon. Kanske, för att hon tar sig tiden, för att hon vågar, för att hon tränger sig på bara litelite mer än vad man egentligen tror att man vågar.. Med henne kan jag bara skratta. Inte för att jag behöver, eller för att jag måste. Utan för att jag verkligen vill. För att hon gör mig glad.
Hur som, imorgon ska jag försöka ta tag i mitt liv.. Men understrykning på försöka. Jag bara hatar sånt här, men ett oplanerat liv. Men få schemalagda lektioner, med massor av tid åt egna studier. Som om jag någonsin har lusten att sätta mig å läsa några hundra sider, dessutom om organisationer, nej. Händer inte speciellt ofta. & jag glömmer helt bort mig själv och alla andra i min lathet när det ligger så. Så jag skjuter upp allt, hamnar i någon zombie dvala hela dagarna. Gosch, jag behöver ett planerat liv... >Med start imorgon, ha ha , yeah right,..
Men imorgon har jag åtminstone en hel del människor inbokade, o c h en del annat, så, imorgon, borde jag åtminstone komma igång.. komma en liten bit närmre.. en liten bit längre inpå .. mitt nya planerade liv. Weeaay, (har man hört detta för, eller.. ?)
Oh noo, vill inte slita mig från tangenterna.. Dom har lyckats skapa en härlig romans med mina fingrar. Men jag har dessvärre inte mycket mer jag vill (notera vill) skriva om.. Betydande, att jag inte (än) har ett tillräckligt intresant liv för att ha mer att skriva om..
Så, på återseende, mina vänner..
- Belladora.
Kommentarer
Trackback
