clouds-of-dreams

Just nu känns mitt liv bara som en Duffy låt;

Although you think I cope,
my head is filled with hope...
of some place other than here.

Although you think I smile,
inside all the while...
I'm wondering about my destiny.

I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life.

I'm a dreamer,
a distant dreamer,
dreaming for hope, from today.


- A distant dreamer. En sån full med drömmar och utan vision. Jag kan inte bestämma mig vad jag tycker bäst om, vad jag borde göra, eller borde göra lite mindre. Det är som total kaos i min hjärna. Och  jag är nu på väg att hoppa av ännu en kurs, för att jag insåg att min dröm inte kunde börja på en jurnalist skola i Gbg. Att det var helt fel spår och att om jag läste en massa kurser nu som jag inte ens tycker om och som jag får ut absolut nadda av nu, ger mig ingenting sen. Men det känns inte som om jag kan avsoluta mer nu, som om jag måste sluta hoppa omkring, som om jag borde sluta ta livet med en klackspark och tro att det är okej att sluta eller byta bana hela tiden bara för att jag har tröttnat.

Det är bara så svårt, när jag inte vet var min absoluta passion ligger. Jag hade haft några problem att kämpa om jag bara hade vetat vad jag ville.
Men det kanske är sant som det är sagt, jag borde växa upp. Inse att livet inte borde tas med en klackspark. Att jag kanske borde bli seriös någon gång och inse fakta, se min situation för vad den verkligen är och inte bara leva i en dröm värld där allt "löser väl sig". Ibland blir jag bara så där otroligt patetisk att jag har lust att ge mig själv en sån där wake up - lavet mitt i nyllet.

It's jus tså f*cking hard. Jag vill inte växa upp, jag vill inte bli stor och jag vill absolut intebörja göra mina beslut själv. Vill stanna kvar in the comfort zone..

Måste bara ta tag i mig själv ransaka mig från grunden, sätta mig i rullning och låta Gud ta över. Låta Gud visa mig mina steg och bara ha tilltro att jag kommer att hamna rätt. Inte alltid vara så enormt orolig att jag alltid ska göra fel. Utan med total tilltro till att han bara vill det bästa för mig och kommer att plana ut vägen för mig och visa vilka steg jag ska ta för det absolut bästa resultatet för mig.
Jag vet inte varför det är så, men ibland när jag tappar tron på mig själv så tappar jag tråden till Gud. Det är inte som om jag tappar min tro på honom, bara kopplingen till honom. Och idag har jag verkligen insett hur jag ständigt måste hålla öron och ögon öppna för att se allt han vill visa mig.

Igår, visade han mig sånna fantastiska saker. Har varit en del off den senaste tiden, inte tagit avstånd men mer eller mindre inte håll kontakten med en del av de vänner som faktiskt stod mig absolut närmst. Visste inte varför egentligen, det bara blev så , Men nu förstår jag, att jag bara behövde andrum, tid att fundera igenom allt, för att sen komma tillbaka och verkligen förstå varför dessa människor finns i mitt liv. Se dom och uppskatta dom mer.

För igår kan väl inte säga kom tillbaka men jag tog väl tillbaka banden vi hade. Dels med min älskade B. Det är så härligt med henne, för när jag ringer utan att vi bestämt innan jag att jag ska ringa, så är hennes första respons. "Hur är det ? Mår du bra ? Är du ledsen ? " & innan jag ens han säga, Nej B, jag mår bra, jag ville bara höra din röst.. Så har hon redan kollat upp möjlighetena för att kunna ta sig till mig. Trots det att vi inte hade pratat så vidare jätte mycket den senaste tiden, var hon beredd på att bara släppa den trevliga kväll hon haft för att bara finnas där. Det är det som gör henne så speciell. & det är det som gjorde att jag ringde bara för att få höra hennes röst från början, bara för att jag kände mig lite nere.
Det är bara så konstigt, jag ringde endast för att höra att hon mådde bra, för så fort hon sa med sin absolut mjukaste B röst, JO jag mår bra, såvar det som mycket av smärtan bara rann av. Bara av att höra att hon mådde bra fick mig att må så mycket bättre.
Det är nog därför jag alltid håller henne hårt i mitt hjärta !¨
Lät henne prata mycket på hemvägen. Om så många delar av hennes liv. Ville inte säga något, ville bara låta henne prata på. Bara höra en massa om hennes liv, bara vara en del av det hon går igenom. Hon vet om att hon är den enda jag berättar tuffa saker för, men igår ville jag inte prata alls. Ville bara höra allt om henne. Vilket var en ganska obekanta känsla för mig, men det visar bara mig iaf hur sjukt mkt jag bryr mig om den tjejen ! (&hur sinnes kallt det var igår natt!! Puuhf.)

Så var jag på en överasknings-födelsedagsfest för Åsa :) Princess. Hon är verkligen en sån där go tjej som är värd att firas !
Men att träffa A så nära igen, fick mig att inse hur mycket jag har saknat henne. Och hur det inte längre spelar någon roll hur mycket jag kommer att kämpa, för jag kan inte ha fler dagar utan henne i mitt liv. Och älskling, jag kunde inte få fram ett ljud. När du kramade mig så hårt du bara kunde och viskade om att du var beredd att kämpa, att du vägrade låta mig gå. Så hade jag bara inga ord kvar.. ^Å allt du fick var en nick och ett par tårar i ditt hår.
Och som vi har fått kämpa det senaste året älskling, God really know. Och jag är nästan helt säker på att the worst is yet to come. Men hand i hand ska vi nå toppen Aleczandra. Och det är ett löfte !

Wooell, borde få lite sömn, mycket att ta tag i imorgon. Mycket jag inte ens har tänkt på och mycket jag har lagt åt sidan å tänkt det löser sig. Men en hel del av det kommer inte lösas och måste tas tag i. Direkt. Imorgon. När hon har vaknat.
 - och yes, imorgon blir det vitamin inhandling. Hoppas bara att det kommer hjälpa, är ganska less på att vara så här trött och utmattad.
Så Godnatt :) & sov gott..

XOXO Grynet.