..för det var priset vi tog för att bli kallad som Elit,..

..men vi blev som dom andra.


De senaste veckorna har inte varit något annat än ett enda stort tummult. Är så trött i hela kroppen. Dessutom har jag tydligen ätit något dåligt idag, eftersom jag precis fyllde hela vasken med det i mald form.
Min kropp är som en möglig sparris. Mycket liten livskraft och väldigt mycket ångest.

Ska åtminstone hem till min F imorgon, låta henne ta hand om mig lite. Låta henne se mig lite. Kändes som en full kropps rensning sist jag var där. Jag vet bara inte hur hon gör, men på något sätt började jag sätta ord på det jag knappt vågat tänka. Det är som att berätta allt till min spegel för trots att vi gått genom väldigt lika saker, är handlingar aldrig dom samma. Men hon har haft dom känslorna, känt smärtan & hur såren bränner.
Det är som om jag fryser var jag än går, hur mkt jag än tar på mig & hur mkt vi än höjer värmen. Men att vara hos er systrarna Johansson, tinar mina frusna vener och hjärta. I'm forever greatful !



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0