clouds-of-dreams

Är så trött att jag ligger som ett kolli i min säng. Ändå har jag inget intresse för att gå å lägga mig. I dessa lägen blir man bara så otroligt tacksam till den människa som tyckte att det var trevlig att bygga en knä-formats-stor-dator, så att jag slipper röra mig det minsta.

Min helg har varit allt annat än normal. Det är som att konstiga saker (och konstiga människor för den delen) bara dras till mig.

Ibland undrar jag varför man alltid hamnar här. På ställen mitt mellan. Som om jag borde eller inte borde sakna dig nu när du har åkt. Om jag borde stanna eller inte. Eller vilka relationer som förtillfället faktiskt är sunda - och vilka jag egentligen borde kapa av ?

Dessutom åkte Marcus ikväll, eller imorgon. Känns bra konstigt. Igen. Det är lite som om han varit min andra halva det senaste året. Som om vi kompleterat varandras brister. Det känns bara så tomt utan honom och jag får verkligen tillfälle nu till att känna av alla min brister. En hel sommar utan Marcus. Vad ska en Angelica göra då ? - Well, han är åtminstone i Sverige denna gången i alla fall..

Livet blir så alldagligt ibland bara. Känns inte riktigt som om jag har någon så där extrem passion för något just nu. Känner mig lite halvdan i allt jag gör, till och med allt jag säger. Vilket egentligen bara är så ovant, när jag brukar vara en person full med passion. Dessutom när jag verkligen har känt så stark passion till vissa speciella saker den sista tiden. Vilket bara gör det så jobbigt när jag vet vad det är som egentligen driver mig, men jag kan bara inte hitta drivkraften.

Ibland känns det som om alla bara tar mig för seriöst. Som om dom har för mycket tilltro till mig, Tror inte riktigt att vissa människor har fattat, hur jag har en tendens till att falla. En tendens till att bara dö ut i vissa saker. Vill bara itne göra alla dessa människorna besvikna.      Men borde skulden läggas på mig, som kanske inte kommer att klara av att fullfölja. - eller människorna som satte all sin tro på mig ?
Det  börjar bara kännas så trångt. Så klippigt och svettigt & jag får klaustrofobi här !! Har bara en sån otrolig saknad. Så ja, to miss - and that's it. Tror inte att jag vill att du ska åka. - Men jag är bara så bäst på att komma på allt i efterhand.
Det bara blir så, när man föddes med en hjärna som sackar efter.


However. Mitt liv är egentligen jätte bra. & jag har inte mycket att klaga över. Förutom detta lilla. Men nu är jag trött och otroligt mega grinig så då är det allt that comes to mind.



Har massa att göra imorgon. Så godnatt. En himla massa kärlek och kanske en och en annan kram.
XOXO Belladora.