Sjutonde september, tvåtusennio.
I think I'll get out of here..
Where I can run, just as fast as I can..
..To the middle of nowhere, to the middle of my frustrated fears.
And I swear, you're just like a pill !
Instead of making me better, you keep making me ill.
I haven't moved from the spot where you left me.
This must be a bad trip..
..all of the other pills they were different.
Jag tycker väldigt illa om sjukhussängar. Lika illa som jag tycker om den sterila lukten som jag bara associerar till död. Jag tycker illa om hur dom rispade hål i min hårbotten & känslan inför likheten av elektriska stolen. Det var bara då (& den gången jag blev kär.) som mitt hjärta har slått så fort.
Känslan av att bara vilja springa så långt & så fort så möjligt därifrån, meddans de håller fast en (Men jag tycker om människor med lugn röst, som viskar fina saker i mitt öra.)
Jag minns att jag tänkte; Sluta skrika, jag försöker konsentera mig på att andas.. tills jag insåg att det var jag själv som hade skrikigt.
..precis som om det inte var jobbigt första gången, så måste dom verkligen försöka framkalla det igen.
Jag är ganska nöjd med att undvika vissa lägen, man behöver inte ha svar på allt. I alla fall inte framkalla den värsta känslan man varit med om medvetet. (Men jag kände åtminstone en tredje hand & jag såg dig snabbt. Jag vet att du var där. För jag saknar dig så mkt, att det fortfarande ilar i hela kroppen. Jag saknar din varma famn, ditt sätt att alltid tro på mig, ditt kämpande för att jag skulle förstå alla möjligheter jag hade. Jag vet att du har det så mkt bättre nu, men egoismen tränger fortfarande på. & ensamheten blir outhärdlig när vinden blåser kallt.)
Men det finns vissa människor som gör livet så speciellt. Människor som får mig att skratta på riktigt. Igår var en sån där dag, som var precis som alla andra. Men samtidigt så speciell.. för mig.
Vissa människor, så som Frida & Kittie får mig att se ljus. Får mig att kunna lukta, se & ta på allt det andra sa skulle vara så fint. Kittie & Frida är sånna som jag planterade i mitt hjärta. Som jag ständigt vattnar, för att alltid få se dom växa där inne.
Igår, var en sån där vanlig kväll.. som skulle ha varit vanlig, om jag inte hade haft så otroligt fina vänner !
