Femte juni, tvåtusennio.
Kan inte sluta tänka på det. Nästa som jag slutar leva i väntan på att få känna så igen.
Jag vet att det är helt sjukt att tänka så, men på något sätt kan jag inte hjälpa att jag har sån längtan efter att svimma igen. Bara en lite längre stund denna gången. Bara för att få känna så där igen.
Jag måste sluta tänka. Det var så mkt skönare innan, på sitt sätt. Att aldrig ens bry sig om konsekvenserna, aldrig känna något eller överhuvudtaget kolla bakåt, eller ens framåt.
Jag vet inte ens vad det var som fick dig till att börja knacka hål på mitt skal. Hur det, du, började pulsera som elektricitet i mig, få mina hjärtslag att överrösta mina tankar. Jag vet inte ens om jag vågar det här, kanske nöjer jag mig med det bekväma ? Eller är jag beredd att ta risker , beredd att låta det kännas ?
Eller bli en liten älva, bygga mig själv ett par små söta vingar å ämna mitt liv till att blåsa glädjestoft (som måste glittra) på alla.
Anyhow, det är vad jag tänker göra iaf, ämna mitt liv åt att sätta andras glädje framför. Blåsa glädjestoft å bara vara. Tills jag har funderat ut allt. Det lär vara bättre äv vad jag brukar gå tillbaks till. Hur som. Nej.
Tänka sig, att jag redan har, gjort vid mitt rum lite, läst ut "flickan som lekte med elden", strykt (kors i taket) en fede hög med tvätt och börjat¨på planeringen, suttit en del i telefon. mm. Härligt.
Ska återgå till planering nu, ta en runda med dammsugaren å sen börja göra mig klar för kvällen..
Möta upp Frida lite senare, å tjejerna ännu senare för en student runda. Låter som en trevlig Grynet dag.
K.Ä.R.L.E.K .
(Tjejerna, kvällen den 1:a, I'm forever grateful)
Jag vet att det är helt sjukt att tänka så, men på något sätt kan jag inte hjälpa att jag har sån längtan efter att svimma igen. Bara en lite längre stund denna gången. Bara för att få känna så där igen.
Jag måste sluta tänka. Det var så mkt skönare innan, på sitt sätt. Att aldrig ens bry sig om konsekvenserna, aldrig känna något eller överhuvudtaget kolla bakåt, eller ens framåt.
Jag vet inte ens vad det var som fick dig till att börja knacka hål på mitt skal. Hur det, du, började pulsera som elektricitet i mig, få mina hjärtslag att överrösta mina tankar. Jag vet inte ens om jag vågar det här, kanske nöjer jag mig med det bekväma ? Eller är jag beredd att ta risker , beredd att låta det kännas ?
Eller bli en liten älva, bygga mig själv ett par små söta vingar å ämna mitt liv till att blåsa glädjestoft (som måste glittra) på alla.
Anyhow, det är vad jag tänker göra iaf, ämna mitt liv åt att sätta andras glädje framför. Blåsa glädjestoft å bara vara. Tills jag har funderat ut allt. Det lär vara bättre äv vad jag brukar gå tillbaks till. Hur som. Nej.
Tänka sig, att jag redan har, gjort vid mitt rum lite, läst ut "flickan som lekte med elden", strykt (kors i taket) en fede hög med tvätt och börjat¨på planeringen, suttit en del i telefon. mm. Härligt.
Ska återgå till planering nu, ta en runda med dammsugaren å sen börja göra mig klar för kvällen..
Möta upp Frida lite senare, å tjejerna ännu senare för en student runda. Låter som en trevlig Grynet dag.
K.Ä.R.L.E.K .
(Tjejerna, kvällen den 1:a, I'm forever grateful)
Kommentarer
Trackback
