To miss or not to miss.
Är så trött att jag ligger som ett kolli i min säng. Ändå har jag inget intresse för att gå å lägga mig. I dessa lägen blir man bara så otroligt tacksam till den människa som tyckte att det var trevlig att bygga en knä-formats-stor-dator, så att jag slipper röra mig det minsta.
Min helg har varit allt annat än normal. Det är som att konstiga saker (och konstiga människor för den delen) bara dras till mig.
Ibland undrar jag varför man alltid hamnar här. På ställen mitt mellan. Som om jag borde eller inte borde sakna dig nu när du har åkt. Om jag borde stanna eller inte. Eller vilka relationer som förtillfället faktiskt är sunda - och vilka jag egentligen borde kapa av ?
Dessutom åkte Marcus ikväll, eller imorgon. Känns bra konstigt. Igen. Det är lite som om han varit min andra halva det senaste året. Som om vi kompleterat varandras brister. Det känns bara så tomt utan honom och jag får verkligen tillfälle nu till att känna av alla min brister. En hel sommar utan Marcus. Vad ska en Angelica göra då ? - Well, han är åtminstone i Sverige denna gången i alla fall..
Livet blir så alldagligt ibland bara. Känns inte riktigt som om jag har någon så där extrem passion för något just nu. Känner mig lite halvdan i allt jag gör, till och med allt jag säger. Vilket egentligen bara är så ovant, när jag brukar vara en person full med passion. Dessutom när jag verkligen har känt så stark passion till vissa speciella saker den sista tiden. Vilket bara gör det så jobbigt när jag vet vad det är som egentligen driver mig, men jag kan bara inte hitta drivkraften.
Ibland känns det som om alla bara tar mig för seriöst. Som om dom har för mycket tilltro till mig, Tror inte riktigt att vissa människor har fattat, hur jag har en tendens till att falla. En tendens till att bara dö ut i vissa saker. Vill bara itne göra alla dessa människorna besvikna. Men borde skulden läggas på mig, som kanske inte kommer att klara av att fullfölja. - eller människorna som satte all sin tro på mig ?
Det börjar bara kännas så trångt. Så klippigt och svettigt & jag får klaustrofobi här !! Har bara en sån otrolig saknad. Så ja, to miss - and that's it. Tror inte att jag vill att du ska åka. - Men jag är bara så bäst på att komma på allt i efterhand.
Det bara blir så, när man föddes med en hjärna som sackar efter.
However. Mitt liv är egentligen jätte bra. & jag har inte mycket att klaga över. Förutom detta lilla. Men nu är jag trött och otroligt mega grinig så då är det allt that comes to mind.
Har massa att göra imorgon. Så godnatt. En himla massa kärlek och kanske en och en annan kram.
XOXO Belladora.
Min helg har varit allt annat än normal. Det är som att konstiga saker (och konstiga människor för den delen) bara dras till mig.
Ibland undrar jag varför man alltid hamnar här. På ställen mitt mellan. Som om jag borde eller inte borde sakna dig nu när du har åkt. Om jag borde stanna eller inte. Eller vilka relationer som förtillfället faktiskt är sunda - och vilka jag egentligen borde kapa av ?
Dessutom åkte Marcus ikväll, eller imorgon. Känns bra konstigt. Igen. Det är lite som om han varit min andra halva det senaste året. Som om vi kompleterat varandras brister. Det känns bara så tomt utan honom och jag får verkligen tillfälle nu till att känna av alla min brister. En hel sommar utan Marcus. Vad ska en Angelica göra då ? - Well, han är åtminstone i Sverige denna gången i alla fall..
Livet blir så alldagligt ibland bara. Känns inte riktigt som om jag har någon så där extrem passion för något just nu. Känner mig lite halvdan i allt jag gör, till och med allt jag säger. Vilket egentligen bara är så ovant, när jag brukar vara en person full med passion. Dessutom när jag verkligen har känt så stark passion till vissa speciella saker den sista tiden. Vilket bara gör det så jobbigt när jag vet vad det är som egentligen driver mig, men jag kan bara inte hitta drivkraften.
Ibland känns det som om alla bara tar mig för seriöst. Som om dom har för mycket tilltro till mig, Tror inte riktigt att vissa människor har fattat, hur jag har en tendens till att falla. En tendens till att bara dö ut i vissa saker. Vill bara itne göra alla dessa människorna besvikna. Men borde skulden läggas på mig, som kanske inte kommer att klara av att fullfölja. - eller människorna som satte all sin tro på mig ?
Det börjar bara kännas så trångt. Så klippigt och svettigt & jag får klaustrofobi här !! Har bara en sån otrolig saknad. Så ja, to miss - and that's it. Tror inte att jag vill att du ska åka. - Men jag är bara så bäst på att komma på allt i efterhand.
Det bara blir så, när man föddes med en hjärna som sackar efter.
However. Mitt liv är egentligen jätte bra. & jag har inte mycket att klaga över. Förutom detta lilla. Men nu är jag trött och otroligt mega grinig så då är det allt that comes to mind.
Har massa att göra imorgon. Så godnatt. En himla massa kärlek och kanske en och en annan kram.
XOXO Belladora.
On and off, living in the grey.
Det är som ett enormt grått tecke. Mycket lite solljus över Malmö halv två, denna fredag. Blir lite halft deprimerande när de senaste dagarna faktiskt sett precis lika dana ut.. ...Vädermässigt i alla fall.
Mitt liv dock, ser långt ifrån lika dant ut varje dag. Det är nog därför jag stoppat undan mina fördomar mot bloggar för ett tag. Just bara för att ni ska få ta del av hur sjukt mitt liv kan vara ibland.
Efter att ha segat bort hela min onsdag, och kände mig måttligt deprimerad efter en sån dag. Det fanns verkligen inget händelserikt i min onsdag. Jag låg och dog framför the hills hela dagen i stort sätt och gjorde inget mer vettigt än att måla mina naglar fram till halv 5 då jag åkte för att jobba. Tog stängningen, vilket aldrig är allt för händelserikt. & just bara för att spica upp kvällen åtminstone lite så att jag inte kände mig komplett meningslös när jag gick å la mig, så mötte jag upp Carro, Sara & Hannes för lite take-away mcdonalds mat hemma hos Carro.
Därför kände jag att jag inte skulle klara av fler sådanna meningslösa dagar & tänkte därför göra något vettigt av min torsdag. Så jag gjorde vad jag är absolut bäst på, fyllde den med allt möjligt från morgon till kväll. Så, steg ett blev att öppna på jobb, 8.45 vilket resulterade i att jag behövde stiga upp redan kl halv 8, under mitt dyrbara så kallade "lov" (inte för att jag kan identifiera det som lov när man ligger i en period mellan skola & hmps, nothing.) & som den extremt otroligt morgontrötta människa jag är, är halv 8 ingen resonabel tid att stiga upp. Ärligt talat ganska så mycket, trams och onödigt enligt mig egentligen.
- Men just bara för att jag gjorde denna otroliga makeovern på mig själv & var klar för att cykla upp till stan med min ny hemkomne vän Maria (som förövrigt hade fått en fin gyllenbrun färg från sin (jag tänker inte ens lotsas att jag inte är avundsjuk) resa på Teneriffa). Då hade jag redan, mot alla förmodan, vaknat till perfekt liv, klassade mig nästan som pigg & nästan som klar i huvudet. (en vanlig ledig morgon hade jag inte ens stigit upp vid denna tiden och långt ifrån varit pigg på dom närmsta timmarna)
0Men det blev en väldigt härlig tid i stan för allt möjligt och mycket underbar catchuptime.
Vid två tiden fick vi dock olyckligtvis lämna varandra för att på var sitt håll gå å jobba. - Mitt dock lite mindre ansträngande. Bort till Alf gjorde jag inte mycket annat en spela lite spel och kolla igenom spelregler för senare tryckning.
KL 4 kom mina små änglar dit, en lite halvt konstig känsla, Joy & Aleczandra - människor jag spenderade större delen av varje dag i mitt liv i ett halv år, har jag inte sett på flera flera dagar. Men det var härligt att se dom igen, tillsammans med min bästa vän, Danne & Jannika skulle vi test spela det absolut roligaste spelet igen.
Just bara för att skratta er min grej, lika mycket som att göra bort mig. Men den historien blir det nog cencur på.
"Där kom det en puss"
Kvällen blev sen häng hemma hos B. Två ihop kurade bästisar i en hörna av en stor säng. Just because she's the only one who can make me fell safe. For now.
Så mitt i natten, gavs det utlopp för en högst mysko sak. Jag klippte B's hår. Kanske inte låter så konstigt, men med tanke på att jag aldrig någonsin har klippt i något liknande hår innan så fanns det störra chans för detta inpuls göra att floppa än att lyckas. Men eftersom utgångs läget egentligen knappt kunnat bli sämre, kände jag verkligen att jag utvecklasde, eller kanske bättre sagt hittade en dold gåva. Ha Ha. Kanske inte, men resultatet blev inte allt för pjåkigt dock.
Dessutom tror jag att jag börjar komma fram till vad jag vill göra med mitt liv. Så det kommer inte att bli allt för snart som sen åter liten vilsen Angelica, kommer att stå med resväskorna i handen & säga adjö till grey-clouded-Malmö. - Jag vet bara inte om jag kommer att orka vänta ett år till här, innan jag kan börja jaga min dröm.
Det är bara som om allt här kastar upp allt det förflutna i ansiktet på mig hela tiden & jag kan inte forsätta ta pauser. Det känns bara som om jag har sprungit så snabbt och Malmö har börjat ta slut på bra löparbanor. Betyder det då, att man måste stanna helt, sluta utvecklas, stagnera eller kanske till och med bli sämre.. Eller ska man fortsätta springa och nöja sig med dåliga banor. ..Eller borde jag inte bara helt enket byta arena ?
Mycket är fast, det finns många människor här som verkligen håller min rygg & jag vet att jag inte skulle ha slått mig helt fördärvad om jag trillade, för att det finns så många människor här som hade lagt sig som en tjock matta (en sån från gympan i grundskolan, en röd &blå, full med kvalster) under mig.
- Men livet handlar väl ändå om att ta en risk. Om att kanske falla lite utan säkerhets lina , just bara för att kunna ta sig lite längre. - För att nå sin dröm kommer alltid att kosta lite - eller mycket.
& jag tro att jag äntligen är beredd att låta det kosta lite, om det resulterari att komma åtminstone en liten bit längre mot min dröm.
Yeah, however, B ringde precis, reslutat i att jag höll på att snubbla på sladden till datorn, tur nog inget olyckligr fall. Men å andra sidan har klockan börjat närma sig halv tre och jag kom precis smart nog på att jag kanske borde gå å ta en dusch och kanske bara kanske börja starta min dag, för jag är helt övertygad om att denna dagen kommer att tillägga ytterligare ett par sjuka faktorer till mitt liv.
& just bara för att jag kan bli en sån otrolig Tv-serie-nörd ibland så - XOXO Belladora.
Mitt liv dock, ser långt ifrån lika dant ut varje dag. Det är nog därför jag stoppat undan mina fördomar mot bloggar för ett tag. Just bara för att ni ska få ta del av hur sjukt mitt liv kan vara ibland.
Efter att ha segat bort hela min onsdag, och kände mig måttligt deprimerad efter en sån dag. Det fanns verkligen inget händelserikt i min onsdag. Jag låg och dog framför the hills hela dagen i stort sätt och gjorde inget mer vettigt än att måla mina naglar fram till halv 5 då jag åkte för att jobba. Tog stängningen, vilket aldrig är allt för händelserikt. & just bara för att spica upp kvällen åtminstone lite så att jag inte kände mig komplett meningslös när jag gick å la mig, så mötte jag upp Carro, Sara & Hannes för lite take-away mcdonalds mat hemma hos Carro.
Därför kände jag att jag inte skulle klara av fler sådanna meningslösa dagar & tänkte därför göra något vettigt av min torsdag. Så jag gjorde vad jag är absolut bäst på, fyllde den med allt möjligt från morgon till kväll. Så, steg ett blev att öppna på jobb, 8.45 vilket resulterade i att jag behövde stiga upp redan kl halv 8, under mitt dyrbara så kallade "lov" (inte för att jag kan identifiera det som lov när man ligger i en period mellan skola & hmps, nothing.) & som den extremt otroligt morgontrötta människa jag är, är halv 8 ingen resonabel tid att stiga upp. Ärligt talat ganska så mycket, trams och onödigt enligt mig egentligen.
- Men just bara för att jag gjorde denna otroliga makeovern på mig själv & var klar för att cykla upp till stan med min ny hemkomne vän Maria (som förövrigt hade fått en fin gyllenbrun färg från sin (jag tänker inte ens lotsas att jag inte är avundsjuk) resa på Teneriffa). Då hade jag redan, mot alla förmodan, vaknat till perfekt liv, klassade mig nästan som pigg & nästan som klar i huvudet. (en vanlig ledig morgon hade jag inte ens stigit upp vid denna tiden och långt ifrån varit pigg på dom närmsta timmarna)
0Men det blev en väldigt härlig tid i stan för allt möjligt och mycket underbar catchuptime.
Vid två tiden fick vi dock olyckligtvis lämna varandra för att på var sitt håll gå å jobba. - Mitt dock lite mindre ansträngande. Bort till Alf gjorde jag inte mycket annat en spela lite spel och kolla igenom spelregler för senare tryckning.
KL 4 kom mina små änglar dit, en lite halvt konstig känsla, Joy & Aleczandra - människor jag spenderade större delen av varje dag i mitt liv i ett halv år, har jag inte sett på flera flera dagar. Men det var härligt att se dom igen, tillsammans med min bästa vän, Danne & Jannika skulle vi test spela det absolut roligaste spelet igen.
Just bara för att skratta er min grej, lika mycket som att göra bort mig. Men den historien blir det nog cencur på.
"Där kom det en puss"
Kvällen blev sen häng hemma hos B. Två ihop kurade bästisar i en hörna av en stor säng. Just because she's the only one who can make me fell safe. For now.
Så mitt i natten, gavs det utlopp för en högst mysko sak. Jag klippte B's hår. Kanske inte låter så konstigt, men med tanke på att jag aldrig någonsin har klippt i något liknande hår innan så fanns det störra chans för detta inpuls göra att floppa än att lyckas. Men eftersom utgångs läget egentligen knappt kunnat bli sämre, kände jag verkligen att jag utvecklasde, eller kanske bättre sagt hittade en dold gåva. Ha Ha. Kanske inte, men resultatet blev inte allt för pjåkigt dock.
Dessutom tror jag att jag börjar komma fram till vad jag vill göra med mitt liv. Så det kommer inte att bli allt för snart som sen åter liten vilsen Angelica, kommer att stå med resväskorna i handen & säga adjö till grey-clouded-Malmö. - Jag vet bara inte om jag kommer att orka vänta ett år till här, innan jag kan börja jaga min dröm.
Det är bara som om allt här kastar upp allt det förflutna i ansiktet på mig hela tiden & jag kan inte forsätta ta pauser. Det känns bara som om jag har sprungit så snabbt och Malmö har börjat ta slut på bra löparbanor. Betyder det då, att man måste stanna helt, sluta utvecklas, stagnera eller kanske till och med bli sämre.. Eller ska man fortsätta springa och nöja sig med dåliga banor. ..Eller borde jag inte bara helt enket byta arena ?
Mycket är fast, det finns många människor här som verkligen håller min rygg & jag vet att jag inte skulle ha slått mig helt fördärvad om jag trillade, för att det finns så många människor här som hade lagt sig som en tjock matta (en sån från gympan i grundskolan, en röd &blå, full med kvalster) under mig.
- Men livet handlar väl ändå om att ta en risk. Om att kanske falla lite utan säkerhets lina , just bara för att kunna ta sig lite längre. - För att nå sin dröm kommer alltid att kosta lite - eller mycket.
& jag tro att jag äntligen är beredd att låta det kosta lite, om det resulterari att komma åtminstone en liten bit längre mot min dröm.
Yeah, however, B ringde precis, reslutat i att jag höll på att snubbla på sladden till datorn, tur nog inget olyckligr fall. Men å andra sidan har klockan börjat närma sig halv tre och jag kom precis smart nog på att jag kanske borde gå å ta en dusch och kanske bara kanske börja starta min dag, för jag är helt övertygad om att denna dagen kommer att tillägga ytterligare ett par sjuka faktorer till mitt liv.
& just bara för att jag kan bli en sån otrolig Tv-serie-nörd ibland så - XOXO Belladora.
