26 Feb 2010

Kom hem för en liten stund sen.
Var tvungen att sätta mig å plugga direkt. Gjort klart ena skissen nu. Just one more to go.
När skissarna är klara är det dags att gå på ett stor körschema. Är trött som ett as redan nu, så undra hur länge jag kommer att orka.
Ska ner & sätta på lite kaffe nu, datorn lär bli min vän i natt. Yääh.

Haft en bra dag.
Fick sovmorgon till nio idag. Eller ja, tog mig en sov imorgon. Hade egentligen inte tid för det, men var så himla trött efter pluggandet i natt. Satte på mig jogging skorna och tog ett tränings passa framför gossip girl.
Städade lite.

Sen var det dags för att åka iväg mot Malmö Arena & studiebesök.
Hann trevligt nog med att hänga med en liten stund på afterwork. Mys.
För att sen åka till Aexelssons en liten stund & möta upp de andra för ännu en tur till Malmö Arena, dock för Melodifestivals rep. :) Ska inte avslöja för mkt. Ni får helt enkelt se imorgon. Moahaa.
Följde med tillbaka till Axelssons. (familjevänner) Satte & tittade på gamla semester bilder och hade nostalgikväll. Längtar tillbaka. Påmindes om en massa. Vad jag vill tillbaka till vissa perioder.
However, dags att leva i nuet & vara tacksam. Insåg hur mkt vi har gjort med familjen när vi var små och så otroligt välsignade vi alltid har varit. Wow.
Fått umgås med mamma och pappa en massa ikväll. Mys. Hade haft så mkt tid att bara vara med dom på så lång tid. Riktigt skönt. Är aldrig hemma, eller så är jag så trött när jag väl kommer. Så om dom väl ser mig, ligger jag som max utslagen i deras knä.
Måste börja prioritera bättre.


Kämpar. Jag vet att jag kan springa mil efter mil & att mkt arbete mest bara brukar vara en utmaning. Men just nu känns det som om jag springer med tegelstenar på axlarna. Jag vet att benen sviker och syret tar slut, men jag vet också att jag måste fortsätta springa.
Om någon så bara hade sprungit med mig.
Eller är detta ett lopp jag måste springa ensam ?


Kan det bara aldrig ta slut. Känns som om jag varit exakt här förut. & det känns som om jag borde ha lärt mig någon, åtminstone hur man hittar ut. Jag borde. Men jag har inte.
Bara platt fall, pannkaka. Men det viktigaste är bara att fortsätta springa.

 


Äh. Nu är det kaffe dags & gå på nästa skiss.
Kärlek.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0